Tisdagens blogginlägg i Alingsås Tidning

Jaha, men det här med tro och kyrka då? Hur blev det såhär? Hur kommer det sig att lilla Evelina som inte alls vuxit upp i en kristen miljö hamnade i vår Herres tjänst i Alingsås?
Jag har en mycket kär vän till mig att tacka för det. Malin, om du läser det här, TACK!
Hon drog med mig på konfirmation i Tibro Missionskyrka. Och det var väl inte speciellt kul kanske. Jag gled igenom konfirmationen utan att egentligen reflektera över varken Gud eller kyrka. Malin bjöd sedan med mig på ett tonårsläger i början av augusti precis innan vi skulle början nian. Det lägret är ett väldigt fint minne fortfarande. Där fick jag träffa vänner som var äkta, vänner som gjorde helgalna saker, men som också hade ett djup. Lägret var också en väldigt tillåtande plats. Trots idéer och handlingar som är typiska 15-åringar så togs vi på allvar. Det fanns ledare där som såg mig, bekräftade mig och skapade en trygg atmosfär.
När jag kom hem från lägret ville jag genast tillbaks. Det blev självklart naturligt att fortsätta umgås med dessa människor. Grejen var bara att om jag ville träffa dem en fredagkväll var jag tvungen att göra det i kyrkan. Så vi hängde varje fredagkväll på något som kallades Café Nyfiket. Det är Tibro Missionskyrkas tonårsarbete. Där drabbades jag av Gud. Där fick jag lära mig att Jesus älskar mig, att Jesus dog för mina fel och brister och att jag aldrig behöver känna mig ensam eftersom jag alltid har Jesus i mitt liv. I Tibro Missionskyrka fick min tro grogrund. Jag har många ledare och vänner att tacka för det.
Efter tre fantastiska år på Estet-Dans i Skara blev det helt plötsligt dags att ta tag i sig själv och söka vidare någonstans. Jag trodde mitt enda alternativ var att fortsätta vidare inom dansen och sökte en danshandledarutbildning på en folkhögskola, så slängde jag iväg en ansökan till en bibellinje också, bara som en säkerhet om jag inte skulle komma in på danslinjen. Jag kom in på båda. Skönt, då kan jag välja bort bibellinjen tänkte jag. Men när det närmade sig beslut hade jag ingen bra magkänsla gällande danslinjen. Jag vet inte om det berodde på att jag egentligen inte ville fortsätta dansa eller om Gud hade något med det hela att göra, men jag tackade nej till platsen på danslinjen och började för snart tre år sedan på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Ett val jag aldrig ångrat. Jag tänkte sedan att jag skulle åka till Indien och arbeta som lärare på en skola i slummen några månader efter året på bibellinjen. Men Gud ville annat och jag hamnade om ungdomsledare i Alingsås istället. I augusti har jag arbetat här i två år. Herrens vägar äro outgrundliga.

Ungdomsledartjänsten har på ett sätt blivit en väg för mig att kunna ge tillbaks vad mina ungdomsledare i tonåren gav mig. De gav mig redskap att själv få utforska min tro, de gav mig plats att väcka mina frågor, de gav mig och mina vänner en trygg plats att lära känna varandra bättre på och ha verkligt roligt tillsammans. Jag är dem oändligt tacksam och önskar att jag kan ge det samma till mina barn och ungdomar som jag arbetar med här nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s